Året var 1718 och det kom stapplandes fram män i blå uniformer över snasafjällen och ramlade ner från branterna vid silverfallet, de hade mist många kamrater och var halft förfrysta och stormen var en ovän som inte ville väl.
300 hundra år senare stapplar folk fram i leran i karolinernas fotspår med tajts och vindblusar. Självmant har de antagit utmaning att ta sig 45 km i kärv terräng. Citat genom åren från löparna är, "det här var en trevlig söndagstur" till "det här var det jobbigaste jag någonsin gjort".
Välkommen till årets tåglopp 2025 upplaga 12. Som i vanlig ordning går norrtåget till enafors på morgonen, vi tjötar o dricker kaffe i launchen och när dörrarna öppnas går starten i enafors. Ibland är det någon handlöling eller någon högåsing eller enaforsing redan på plats och står och stampar för att få komma iväg. Vi springer tillsammans mot silverfallet, vi stannar till vid lilla bron innan och dricker ur bäcken. Stämningen blir troligtvis god och någon kanske bjuder på en historia från förr, någon berättar om det fria vägvalet och någon ser drömsk ut och tänker på hur gott det kommer bli med en liten öl i Storlien. men det är långt kvar och backen upp till vindskyddet är 1000 höjdmeter. Vid infinitypool blir det ett andra stopp för bad och vidare spekulationer om vem som kommer cobra 🐍(ett tågloppsutryck för att ha en räv 🦊 bakom örat). väl uppe vid snasens vindskydd tar vi rast, det tuggas jägarsnus och det bjuds på smågodis och nån har en mackebit med pålägg och nån drar en vits och det har även hänt att det är så kallt o blåsigt och regnigt och snöigt att allihop sitter och hackar tänder. vi springer vidare över sten o myr . Tappar höjd ner mot ulvåtjärn men tar den svartprickade stigen in till höger mot blåhammaren innan man når stugan.
Väl uppe på blåhammarens fjällstation blir det lunchpaus. Fruktsoppa och mackor och kaffe o öl flödar. V lunchar en timme och sen bär det utför. Vi springer i grupp på den lilla stigen ner till bron över enan.
Här stannar vi efter typ tre mils löpning och tvlingshornen växer fram.
Nu börjar del två. Tävling över det fria vägvalet och över limpan Rekdalshöjden för att komma ner till Le ski för målgång. Många rysare har utspelat sig här och många löparhjärtan har brustit när de trott att de hade vinsten i handen men istället får de en öl i näven och just då inser dem att de inte vann utan en mästare har redan köpt ölen och därmed vunnit. 🍺. Måltid på kvittot och pizza som måltid.
Löparna ramlar in en efter en med historier man inte tror är sanna, bedrifter som bara karoliner har erfarit. Berikade för livet sätter sig dessa legender ner vid elden i Le ski, äter en pizza o dricker en öl. Sen går tåget hem igen.
Ett lopp av löpare för löpare.
Finns ingen snitslad bana eller tävlingsledning.
Ha med första förband m.m och ta hand om din medlöpare. Sker på egen risk.
Ta med kläder efter tungt väder. Karta och keps är viktigt. Tågloppskepsatna för dam och herrklass ska tas med tii lopp dagen. Detta är ett vandringspris för dem två som vinner. Äran är total och ryktet är sant att den som vinner blir högfärdig. 😀 glider runt på stan med rak rygg och ett leende som bara en tågloppsvinnare kan ha.
Det finns två varianter förutom orginalbanan på tågloppet och det är raka vägen innan det fria vägvalet till Storlien (typ 39 men inget jobbigt slut)och det är Lilla tågloppet för dem små löparna. Grusvägen jämte tågrälsen till Storlien 15 km. Den yngsta deltagaren låg delvis i vagn.
Dagen innan loppet blir det för jogg och matintag. 17:00 jogg från Badhusparken och 19:00 matbo cobra på indisk gård på äldsta stället för den som vill komma.
TåGloOpPet är en rörelse i rörelse för rörelse.
simma lugnt så ses vi den sjätte i nionde.
Mvh konduktören 🚂
