Kom och skörda frukterna av Ingela Johanssons rika konstnärsskap! En utställning med många uttryck från: video, textilarbeten, installation, glas till måleri, allt färdigt att njutas 6-21 september! Välkomna!
Öppet: 6/9 - 21/9
Ons-Fre 13-18
Lör-Sön 12-16
Lör 6 september
Vernissage
Invigning kl 12.30
tors 18 sept kl 18.00
Samtal mellan konstnären
& Maja Lena Molin
Konstnärlig ledare på
Södertälje konsthall
lör 20 september kl 17.00
Konsert
(Fika + konsert kostar 100 kr)
I utställningen Skörd drar Ingela Johansson ihop trådar från tidigare arbeten genom skördemånaden september. Skörd som begrepp inom jordbruket symboliserar ofta resultat, konsekvenser och det som växer fram efter en tid av arbete och väntan. "Skörd" används också för att beskriva det som fångas och samlas in, och det som ska mogna i färg, smak och doft. Det kan tolkas som en metafor för upplevelser och erfarenheter. Utställningen omhuldar erfarenheter både från industrisamhället, jordbruket och det drömska kulturella landskapet. I ett av verken är odlingslandskapet en tablå för en filminspelning och skildrar en skådespelerskas minnen från mötet med en av de sista mästerregissörerna från filmens värld.
Centralt för Johansson de senaste åren är olika kvinnoporträtt gjorda i textilt hantverk och video som handlar om den egna tiden för drömmar, tankar och arbete. Men Johansson glömmer inte brukssamhällenas historia som gestaltas genom en hemmafrus nyfikna kamerablick på demonstrationer från ett gruvsamhälle: glas gjorda i ett glasbruksamhälle och ärvda bomullsdukar från en av de första textilfabrikerna i Sverige. Inspirerad av säsongens lokala skörd av det uppländska lantvetet har Johansson avbildat konsthistoriska och mytologiska motiv om gleaning och gudinnor.
Några fler trådar ekar i staden och går igen litterärt: poeten Karin Boye som var medlem i den Kvinnliga studentföreningen i Uppsala, har vidrört skörd som metafor i flera dikter, ”vad jag sått skall du imorgon skörda”. Boye var också en referens för författaren Peter Weiss vars konstnärliga verk visas och berättas om genom ett videoporträtt av hustrun, scenografen, Gunilla Palmstierna Weiss. Utställningen kan betraktas som en påminnelse om svunnen tid av sanning och ideal. Kanske kan man beskriva den kalejdoskopiska utställningens verk som erfarenheter som legat i träda för tillväxt och åter kommer bära frukt för något mer än det enskilda.
English:
In the exhibition Harvest, Ingela Johansson draws together threads from previous works through the harvest month of September. Harvest as a concept in agriculture often symbolizes results, consequences, and what emerges after a period of work and waiting. “Harvest” is also used to describe what is caught and gathered, and what will mature in color, taste, and aroma. It can be interpreted as a metaphor for experiences and lessons learned. The exhibition embraces experiences from industrial society, agriculture, and the dreamlike cultural landscape. In one of the works, the cultivated landscape is a tableau for a film shoot, depicting an actress's memories of meeting one of the last master directors from the world of film.
Central to Johansson's work in recent years are various portraits of women made in textile crafts and video, which deal with one’s own time of dreams, thoughts, and work. But Johansson does not forget the history of industrial communities, which is depicted through a housewife's curious camera view of demonstrations in a mining community: glass made in a glassworks community and inherited cotton cloth from one of the first textile factories in Sweden. Inspired by the season's local harvest of the Uppland grain, Johansson has depicted art historical and mythological motifs of gleaning and goddesses.
A few more threads echo in the city and recur in literature:
the poet Karin Boye, who was a member of the Women's Student Association in Uppsala, touched on harvest as a metaphor in several poems, “what I have sown, you shall reap tomorrow.” Boye was also a reference for the author Peter Weiss, whose artistic work is shown and narrated in a video portrait by his wife, set designer Gunilla Palmstierna Weiss. The exhibition can be seen as a reminder of a bygone era of truth and ideals. Perhaps the works in this kaleidoscopic exhibition can be described as experiences that have been lying dormant, waiting to grow and once again bear fruit for something greater than the individual.
Also check out other Arts events in Uppsala, Literary Art events in Uppsala, Exhibitions in Uppsala.
|
