ARTIST TALK
EVA KEREK
KAKTUS
EVA KEREK SAMTALAR MED ASHIK ZAMAN KRING SIN UTSTÄLLNING KAKTUS
VÄLKOMNA
ONSDAGEN 3 DECEMBER
KL 17.00 -19.00
(ARTIST TALK KL: 18.00)
Eva Kereks förra utställning hos Cornelia Sojdelius hette kort och gott ”Fika”. När man hör en dylik specifik titel uppstår nästan omedelbart en förväntan på ett väldigt konceptuellt förhållningssätt. På så sätt blir det ju faktiskt också kontentan med en framställning som främst innehåller bildmotiv som direkt avspeglar titeln. En likadan undran blir aktuell kring denna utställning som kallas ”Kaktus”.
Men faktum med Eva Kerek är att det inte alltid är fullt så ”komplicerat”. Både yes och no. Eva Kerek slänger inte till sig med krusiduller för att berätta och ger inte puttenuttiga förklaringar. Hon målar det hon ser och omges av, det hon gillar och lever med. På så vis blir frågan en okonstlad öppenhet. Nyfikenheten med penseln riktas inte utåt, utan inom nära räckhåll. Ibland får Eva Kerek vid första anblick sitt måleri att se förrädiskt enkelt ut, med emfas på förrädisk första anblick, eftersom det egentligen inte är det.
I det stilistiskt naiva figurativa måleriet, med ibland påhittiga proportioner, förekommer bildmotiv konsekvent och åter på ett sätt som ”känns igen” för betraktaren. De estetiska förtjänsterna är samtidigt påtagliga. Det finns ett behag som väcks och ett förföriskt skimmer som kommer sig av en slående fingertoppskänsla för färg och komposition. Omedelbarheten är en styrka. Samtidigt tjänas Eva Kereks konstnärskap bäst av att man stannar i det och i verken länge, och upplåter tid utöver det omedelbara för handen.
Skiftningar och ändringar i Eva Kereks konstnärskap över åren kan förefalla små, men den som är vaksam och studerat bilderna ser ansatserna till att öppna nya dörrar och när det ”tänder till”. Växter, blommor och den naturliga bildvärlden är ofta närvarande på duk. Det har också sin förklaring i att Eva Kerek sedan många år arbetar i ett exotiskt växthus. Detta ger många trådar att gripa tag i, både form- och färgmässigt, i ateljén.
Att utställningen nu heter ”Kaktus” ger redan anledning att stanna till. Kaktusen, en växt som vilar mellan det vackra och det mer hotfulla, har en kraftfullare och mer ridderlig uppenbarelse än andra arter i en vidare flora. Den är en egentligen exotisk transplant, som inte heller växer fritt i närmiljö, utan ursprungligen kommer från ett annat klimat än de landskap Eva Kerek vanligen förknippats med.
När Eva Kerek berättar att hon önskat att vara djärvare och ta grepp om hur hon inte önskar att måleriet ska framkomma, trillar poletten ner. Plötsligt förs tanken till hur något säreget som broccoli, lite oväntat i viss mån, ersätter den konventionellt sköna blomman. Broccoliknopparna får istället ta plats, med en subtilt humoristisk effekt. Verket ”Naturens utanförskap” ramar in en exotisk vit blomma som de flesta nog aldrig ens sett på bild. Den organiska formen för tankarna till livmodern och biologisk reproduktion.
Den blå färgen i Blå Kaktus bär konsthistoriska associationer till den ikoniska Yves Klein-blå. Olika trådar i verken laddar dem med en potential större än sig själva. Det blir ett möjligt samtal som kan infrias både om konsten och om de verkligheter som sträcker sig bortom verken. Måleriskt kan man hos Eva Kerek se ett stilistiskt släktskap med målare som Tal R och Philip Guston i deras lekfulla figurativitet. Samtidigt präglas Kereks måleri av en känsla av feminitet. Mycket visar på att det inte är fullt så enkelt att sätta etikett på konstnärskapet. De blodröda skyarna i verken, som signalerar att det kunde tänkas brinna utanför bildens fokus, ger sken av en brytningspunkt. Kanske bifinner sig Eva Kerek nu på en plats där hon börjar göra uppbrott med sig själv, i sökandet efter nästa fas.
��
Text: Ashik Zaman
Välkomna!
/Cornelia Sojdelius
Also check out other Arts events in Stockholm.
